tisdag 1 februari 2011

Riktigt bra dag

Dagen började tidigt eftersom mister A bestämde sig för att vakna redan klockan 5. Det är en ovana han haft sedan mycket länge. Tidigare kunde han somna om med mig i sängen men det är slut med det. Han ska upp! Martin försökte i en timme med resultatet en vansinnig bebis och en mycket trött pappa. Hedvig var uppe med tuppen hon med och till hennes förtjusning finns det massor av filmer i en box i vårt hus som det bara är att klicka sig fram till och sluka. Bamse är oerhört het här hemma just nu. Hedvig heter till och med Bamse dagen till ära och hon laddar sig med dunderhonung mellan varven och spänner musklerna. Hon räddar mig och Martin från allt. Häxor, som tydligen finns här i Thailand, spöken, som enbart finns i väldigt gamla hus och farliga hundar, som det finns gott om här i skogarna. Hennes fantasi vet inga gränser och hon är underbar att lyssna på. Idag har hon bland annat berättat för oss att bananerna som ju växer i höga träd plockas ned av brandkåren som har långa stegar för att sedan leverera dem till affärerna. Ett tips på extraknäck till alla brandmän kanske?

Efter frukost och disk som utfördes av fröken Berggren packade vi ihop vårt pick och pack, hoppade på moppen och drog till plajan. Där var redan hela familjen Einerfeldt och Hedvig blev överlycklig eftersom deras dotter Tilde och hon verkligen hittat varandra. Först badade Hedda med pappa i havet och sedan var det dags för mamma att ta över. Hon älskar verkligen att bada! Aston grävde med spade i sanden och kollade noga in vad nästan ett år äldre Wille gjorde.



Jag lyxade på och tog en timmes massage på stranden i någon slags hydda med basttak men utan väggar. Det är så rofyllt att ligga och bli ompysslad samtidigt som vågorna brusar några meter därifrån. Det var ingen klassisk thai-massage utan en mer traditionell svensk massage. Jag är lite väl ovig och stel för att våga mig på en thai-variant just för tillfället. Nyporna på de små nätta thailändskorna är redigt respektingivande.

Lunchen var toppen och så löjligt billig. Vi betalar ungefär 300 baht för hela familjen och för att få fram vad det blir i svenska pengar så delar man det i fem. Aston sitter alltid i någons knä eftersom barnstolar inte finns och efter det att han ätit upp sin mat sitter han och norpar åt sig sådant från våra tallrikar som han kommer åt. Till hans lycka knyckte han en gurkskiva från min tallrik och var mer än nöjd med sin fångst. När jag och lilla Goset sitter intet ont anandes ser jag i ögonvrån till min stora förskräckelse att en höna (ja, det går lösa höns och en tupp inne på restaurangen) hoppar upp och pickar till sig gurkskivan från Astons hand. Jag är livrädd för fåglar och då höns i synnerhet.

Martin och Aston sov siesta inne i AC-kylt sovrum och jag och Heddan lekte med Hello-Kitty miniatyrhuset som hon har med sig hemifrån, lyssnade på saga på datorn och läste kapitelbok. Till mellis delade vi på en hel ananas och åt mini-bananer. Det gäller att boosta sig med vitaminer medan vi kan.

Vid fyra-tiden blir det lite svalare och det är nästan bästa tiden på dagen. Vi hoppade på vrålåket för att ta en tur till stranden. Aston kröp runt i sanden som om att han aldrig gjort annat, helt obekymrad. Iförd enbart blöja la han sig på mage i den finkorniga sanden som är som potatismjöl och idkade torrsim. Endast en gång stoppade han in sand i munnen idag. Det tar sig. Hela familjen gav sig sedan ut i vågorna och hej vad kul det var. Hedvig är som en sjöjungfru och älskar att hoppa i vågorna. Flera rejäla kallsupar fick hon men vad gör det om hundra år? Även Aston älskade havet och skrattade och njöt riktigt ordentligt.

På kvällen var det dags att säga hej då till familjen Einerfeldt som drar vidare till Bangkok imorgon. Hedvig sa: -Jag ska fånga dem så att de inte kan åka! Jag hatar att de ska åka hem! Vi håller såklart med.

Nu ska jag kolla igenom husbeställnings-papper som vi har med oss. Dags att börja fundera på vilken färg på plåten vi ska ha runt fönster. Med mera.

Imorgon har Hedda lovad att lära mig bebisländska som hon redan kan. Det är ju bara ett av alla språk förresten. Engelska kan hon ju också redan.


Aston kammade hem högvinsten och fick ärva denna cementbil från grabbarna Persson. Lycka! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar