Illamående och Aston 11 månader

Inatt var det min tur att må illa. Aston har varit risig i kistan i tre dagar nu och inatt var det min tur. Jag har mått illa men inget mer så det får man nog klassa som lindrigt. Kottarna vaknade som vanligt vid sju och vi försökte tvinga Heddan att ligga och gosa lite i vår säng innan dagen rivstartade. Hon vägrade och stod med armarna i kors på bröstet tills vi masade oss upp. Hon är så sugen på att gå in och säga godmorgon till Aston att hon har svårt att koppla av innan dess. Hon längtar så efter honom på morgonen.

Lite kaos var det på morgonen i vanlig ordning med alla som vill komma igång med dagen på sitt eget lilla sätt. Elefanten som vi köpte i Rayong låter som ett helt kompani och den är det förstås en kamp om. Båda vill ha den och båda vill ta den i säkert förvar. Aston blir galen av ilska när syrran håller den utom räckhåll. Han sliter i hennes kläder och Hedvig blir ledsen för att han gör illa henne men gör inte hårt tillbaka. Jag känner igen mig så mycket i det hela. Jag hade så svårt för att göra hårt tillbaka på min lilla söta bror på den tiden det begav sig.

Idag fick Hedvig bestämma vad vi skulle göra och föga förvånande ville hon vara hemma. Vi badade i poolen på  förmiddagen och till lunch åt vi thaimat på en liten sylta bakom Buffalo Bill. Gott och billigt! Precis innan maten hade vi köpt varsin leksak till barnen av den stora leksaksbussen som åker streetan fram och tillbaka här i Mae Phim. Den är full av leksaker på utsidan, badleksaker som är fastknutna från taket ner till hjulen. Hedvig fick en vindflöjel och Aston en liten boll som visade sig vara en pipleksak. Trevligt för restaurangens andra gäster.

Efter lunchen när vi skulle hoppa upp på moppen och åka hem hittade inte Martin nyckeln till moppen. Vi letade i skötväskan, på vägen, inne i restaurangen, på andra sidan vägen där leksaksbussen stått och inne i restaurangen igen. De gulliga ägarna till restaurangen blev involverade och letade och tillslut ringde de till stället där vi hyrt moppen. Storchefen kom dit i bil och gjorde mycket oj och hu eftersom ingen extranyckel fanns. Martin och Hedvig hade fått punka IGEN på vår moppe imorse så nu hade vi bara en reserv medan vi fick den gamla lagad. Det bestämdes att storchefen skulle hämta vår gamla moppe som nu var lagad för att sedan fixa en låssmed som skulle komma och hämta moppen vi tappat nyckeln till. Pinsamt!! Vi fick den gamla moppen levererad och upp hoppade hela familjen för att åka hem. Väl hemma upptäckte Martin att han hade något som skavde på magen. Det var moppenyckel som han hade knutit fast i sina shorts på insidan i magsnörningen som skavde. Mjäll! Well, det är bara Marre som gör en sådan grej. Eller?! Jag hade nog kunnat göra detsamma, men pinsamt blev det att avblåsa hela grejjen med alla inblandade.

Efter en eftermiddag full av bad åkte vi ner till stan för att äta middag på den italienska restaurangen. Pizza och pasta för hela slanten och familjen. Gott var det! Efter middagen gick vi ner på stranden för att rasta barnen. Hedvig sprang fram och tillbaka tills hon var genomsvettig och Aston kröp efter på händer och fötter. Han hittar så mycket äckliga saker att stoppa i munnen så det gäller att vakta honom som en hök. Hedvig hjälper till och äcklas över vad han stoppar in i munnen, frivilligt.

Idag fyller vår lilla prins elva månader. Om en månad är han ett år. Jädrans vad fort tiden går. Han är ju nyfödd och jag är nybliven tvåbarnsmamma. Eller? Helt plötsligt går Aston med lite stöd i ena handen, leker som ett proffs med syran, sover som en kung på natten och äter den mesta maten med glupande aptit. Han har mycket hår på huvudet, flirtar med främlingar och pratar på med många ord som vi förstår. Han är ett riktigt solsken och är så gosig att hela familjen vill äta upp honom. Och så jobbig att alla i familjen vill kasta honom i sopporna mellan varven. Han är en fullfjädrad bebis på väg att bli en liten kille. Han har nu i Thailand fått fyra nya tänder och hans drag blir mindre och mindre bebisaktiga. Lilla spjuvern vad du förgyller våra liv! Vi älskar dig sönder och samman, allihopa!  

Nu ska jag och Martin fundera på golv till huset. Vi är inne på att ha vitpigmentrad ek på undervåningen och oljad ek på övervåningen. Vit trappa vill vi ha och vita väggar. Så mycket vitt det bara går vill vi ha. Ljust och fint. Det ska bli så kul att komma hem och ta tag i allt med huset som nu är nära att sättas. Efter det att vi får bygglov ska vi så snart det går göra slutbeställning på huset så att stommen förhoppningsvis kan resas innan semestrarna. Håll alla tummar i världen för att bygglovet nu går igenom i mars.