Frukost i staden

Aston vaknade i vanlig ordning strax efter 5. Inte bra. Efter övertalning och total tystnad från päronens sida somnade han om i omgångar och från sex sov han till halv sju. Han är inte morgontrött vår son... Hedda vaknar så snart det ljusnar och det är ungefär kvart i sju. Idag hade vi bestämt att vi skulle äta frukost på stan och hoppade upp på moppen och gav oss av. Idag var det mamma Berggren som körde och när vi var framme på stan höll den på att vakna till liv. Mon som vi tänkt äta på hade inte fått dit sin kock ännu så vi gick en runda och kikade på morgonkommersen. Vi köpte massa frukt och grönt på en liten butik och för hela kalaset fick vi betala 120 baht, 24 kr.

Frukosten var sådär, eftersom jag och framför allt Martin älskar frukost gör vi fantastiskt god frukost hemma, och vi konstaterade att den Berggrenska frullen var mycket bättre. Men på Mon fick man jordgubbsmarmelad på mackan så då åt Heddan tre. Ett litet missöde under frukosten var att Hedvig ville gå på toaletten. Vi blev visade var dessa skulle finnas och gick dit. Det var sådana varianter som är av porslin fast bara ett hål i marken. Hedvig tittade frågande på mig och sa att hon inte kan gå på potta väl?! Hon är ju stor tjej. Vi fick ta moppen hem till vårt hus medan Aston sov i vagnen på restaurangen med pappsen sippandes kaffe.

Dagen var het idag och vi spenderade den vid vår pool, i vår pool och inomhus. Hedvig har idag simmat med bara puffar som att hon aldrig gjort annat. Nu har det släppt. Och hon hoppar från kanten och plaskar och simmar efter bollar. Som ett litet vatten-djur. Tydligen var jag sådan som barn att mamma och pappa fick släpa upp mig från vattnet. Vi ser tendensen.

Aston sov två timmar på eftermiddagen och vi andra solade, pysslade, sov middag och lekte med alla husets leksaker. Hedvig vill absolut inte sova på dagen men måste ligga ner i soffan och lyssna på två sagor. Sedan far hon upp som en fjäder och säger att sagorna är slut med triumf i rösten. Hon har sådan enorm energi den tjejen.

Vid fyra åkte vi ner till byn för att kolla in Martins skjorta som han låtit göra en kopia av hos en skräddare. Efter det gick vi till en italiensk restaurang där vi käkade middag. Både Aston och Hedvig älskade den lufttorkade skinkan som vi beställde till förrätt. Även mozzarellan med olivolja gillade Gosan. Lasagne blev det för barnen och vi vuxna åt pasta vi med. Ägaren gillade barnen och även servitrisen gullade och lockade. Hon fick resans första leende från Aston. Han är inte förtjust i alla thailändare som vill hålla honom, peta och känna. Han är lite blyg och vill inte alls prata med okända. Med oss i familjen är han världens gladaste, busigaste och charmigaste. Men med nya människor blir han väldigt avvaktande och iaktagande.

Kvällen avslutades på stranden där vi såg solen gå ner. Aston och Hedvig lekte i sanden och Hedvig badade till och med. Martin blev lite stressad i vanlig ordning över all sand som Aston fick på sig. Martin vill helst inte att Aston ska krypa i sanden men där tycker inte alls Aston lika.

Våra barn väcker en enorm uppmärksamhet här nere. Hedvig gillar det och säger att thailändare älskar henne. Det vinkas, klappas händer, känns på och tas kort. Vi känner oss lite som apor på zoo. Men som sagt, Hedvig tycker att det är underbart. Men i början tyckte hon att det var lite jobbigt med folk, unga som gamla, som vill ta kort på henne.

Ikväll blir det tidig läggning för oss vuxna med. Barnen sover och jag ska duscha av mig sanden innan jag kryper till kojs.