Ikväll var vi på restaurang Bali där de hade ett liveband som spelade medan vi satt och åt. Eller satt och satt, några minuter satt vi nog ner samtidigt hela familjen. Sedan kom Aston på att han kan skrika ofantligt högt för att få sin vilja igenom. När sedan kraven från Astons sida helt gick över styr, till slut ville han sitta med händerna i mitt vattenglas och mixtra, var det dags att släppa ner honom på golvet. Att släppa ner honom på golvet är inte lugnt. Man får passa.
Hedda njöt av sin clubsandwich och livemusiken. Att vara på resa med henne är en fröjd, så enkelt och roligt att ha henne med. Hon ser så härliga saker och är så självklart intresserad av livet. I sällskap med henne får man verkligen en läxa i att leva i nuet. Mindfullnes. Underbart!
Till sist satt jag ensam vid bordet. Martin hade då redan suttit ensam vid bordet en stund, men nu var det min tur att äta upp maten. Då sjöng den super-duktiga thailändskan en cover på en engelsk låt och jag höll på att fnissa på mig när hon sjöng om clazy for riving without you. Det är lågt av mig, men det är så kul! Martin fnissade så att han hoppade borta med barnen när vi i smyg kikade på varandra. Häromdagen när Martin och Heddan var ute för att kolla in eldflugor var guiden en förebild vad gäller ihopblandning av r och l. Martin hade så svårt att hänga med ibland, men chlistmasrights förstod han till slut var det var. Jag är yttest ödmjuk inför detta faktum eftersom jag inte kan säga mer än en fras på thailändska och SÄKERT säger denna fras ytterst komiskt.
Nu ska jag gå och lägga mig och läsa i min stenhårda säng. Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar