Dag att stryka

Vissa dagar vaknar man på fel sida. I morse var det som att hela familjen vaknade så hårt på fel sida att det var som att vi vaknade under sängen. Astons tandsprickning spökade under natten och han stökade en hel del. Klockan halv sex gick det inte att få honom att somna om mer utan d¨var det till att komma över till vår säng och gosa lite innan det var dags att gå ner. Hedvig vaknade alldeles för tidigt och kom nersmygandes vid halv sju.

Dagen har kantats av konflikter och dessa dagar tar så mycket energi att man verkligen hoppas på en lugnare dag imorgon så att vi alla kan ladda lite batterier. Mönstret säger att en dag som denna nästan alltid följs av lugn, så vi håller alla tummar vi kan att detta stämmer även denna gång.

Idag var det dags att ta avsked av ännu en familj, familjen Holme, som idag stack till Bangkok för att flyga hem imorgon kväll. På tisdag är det familjen Einerfeldt som drar vidare och kvar blir vi. Hedvig tycker såklart att det är trist att hennes kompisar sticker men vi hoppas att vi kan träffa lite andra barn att leka med.

Dagens höjdpunkt var turen med moppen till byn där vi handlade mat och massor med vatten. Alla älskar att åka med vår moped och lugnet sänkte sig för en stund. Svårt att sura och bråka samtidigt som moppen susar fram och allt spännande svischar förbi.

Nu på kvällen kom familjen Einerfeldt hit och käkade middag och Hedvig och Tilde gillar verkligen att leka tillsammans. Småbrorsorna hängde med oss vuxna och Astons upptäckt för dagen var rostade pumpakärnor som han vräkte i sig. Den lilla läckergommen.

Nu ska vi diska undan och sedan stryker vi ett streck över den här dagen och tar nya tag imorgon.

Tand tittar fram

Idag har Aston feber och vi tror att det beror på att hans femte tand i ordningen är på väg att bryta fram i överkäken. Stackars liten! Han har fått Alvedon idag och fungerat och hängt med bra ändå. Hoppas att det är över till i morgon.

Inatt sov jag i Heddas rum på den andra sängen bredvid henne och Martin tog Aston i vårt sovrum. Jag har för första gången sedan Aston föddes sovit en hel natt i sträck och det var inte dåligt. Klockan sju kom Martin in till vårt rum med söta bebisen på armen och sa att det var matdags. Heddan sov kvar i sitt rum ett tag och jag ammade Aston i vår säng. Sedan kom en liten nakenfis in i vårt rum och sa att det var dags för sommarklänning och frukost. Finaste Martin gick ner med barnen och jag sov som en stock tills lilla H kom upp efter en timme och killade mig på armen. Lyx!

Jag kände mig lite risig idag så jag var inte sugen på sol. Vi badade i poolen här hemma och njöt i skuggan fram till lunch då vi tog moppen ner till stan. Hedvig och Aston vill alltid åka moppe och de båda är så söta med sina rosa hjälmar. När vi åkte förbi vakten som sköter grinden in till området sa Hedvig -Den vakten är fyra år mamma, för han har tappat en tand. Jag tackade högre makter för att han inte pratade svenska.

 Idag var det min tur att sova med Aston på eftermiddagen och efter nästan två timmar vaknade vi till liv och kom ner till Marre och Hedda som hade fruktfest. Vi handlade massor av färsk frukt nere på byn av en tant och farbror på moped. Vattenmelon, grön mango, grava och  ananas. Så underbart gott! Ni på kvällen efter all sömn och frukt känner jag mig frisk. Hoppas verkligen att Aston är bra han med imorgon.

Vi åkte till stranden för att kika på solnedgången och Hedvig passade på att bada i havet. En liten thailändsk super-söt kille ville leka med Hedvig och de sprang tillsammans på stranden. Så gulligt med barn som leker ihop fast de inte kan prata med varandra på samma språk.

Aston tycker att sanden är konstig och är väldigt skeptiskt till att gå ned på den först men sedan går det bra. Han är livrädd för att gå på gräset och formligen klättrar upp på oss om vi sätter ner honom på det. Mycket som är nytt för den lilla liraren.

Middagen köpte vi på vägen hem på Buffalo Bill och Hedvig valde omsorgsfullt korv med pommes. Aston åt upp en av korvarna och även en och annan pommes slank ner. Hans burkmat går enbart ner om han inte ser något annat ätbart. Vi kan absolut inte äta samtidigt som honom om han ska få en burk. Vår mat ska det vara. Då äter han det mesta.

Nu på kvällen var det dags att säga adjö till Sofia, Henrik, Albin och Anton som åker hem till Sverige inatt. Trist tycker vi att inte ha dem som grannar mer. Hedvig har verkligen gillat att springa över till dem och vi hoppas att vi kan träffa på lite andra barn i hennes ålder som hon kan leka med. Att bara vara med oss hela tiden i tre veckor till kanske inte blir så kul.

Nu vaknade Aston till och Martin sprang upp för trapporna som en gasell. Det kanske blir en natt i feberns tecken i alla fall.

Kvällsdopp i poolen

Efter bad i poolområdet här på förmiddagen tog Hedvig och Martin moppen ner på stan. Lite shopping, tankning av moppen samt lite upphämtning av mat. Jag och Aston chillade hemma genom att moppa golvet här i huset. Aston stoppade ner diverse saker i mopp-hinken och försökte välta hinken medan jag städade i värmen. Han har slutat att kravla fram a la militär här nere och kryper nu på klassiskt bebis-vis. Hans gamla teknik fungerar inte när man är fuktig av svett på kroppen, magen fastnar liksom i i klinkergolvet. Det är så sjukt gulligt när han kommer krypande och klampar mer sina händer. Söt-goset!

Hedvig fick en klänning till sin nya Barbie i thai-style och hon var lycklig. Barbien tappar benen hela tiden men det verkar inte göra så mycket. Aston och Martin vilade tillsammans och då passade jag och Hedda på att läsa Bamse, Amelia och Ronja Rövardotter. Sen var det dags att bada i poolen igen. Det är så varmt att man är tvungen att bada mellan varven för att inte smälta bort. Vår egen pool har varit lite strulig men idag har vi gjort en insats så vi hoppas att det löser sig nu.

Idag fyller Albin fem år och vi var bjudna på kalas dit på eftermiddagen. Det var väldigt mysigt och alla kollegorna här på Blue Mango var där. Massor av barn lekte och hade mysigt innan den var dags att gå hem och äta middag. Kvällen avslutades med bad i poolen och nu när kottarna somnat kollar vi på Solsidan.

Vad gör det om hundra år?

Vår spindel som sitter i samma nät på samma ställe dygnet runt. Hedvig har döpt honom till Hoppsi.

Idag har det hänt ett par grejjer som gör att jag anser att mitt liv utifrån sett kan te sig lite som en komedi. Det är nog så för de flesta som lever med småbarn runt sig eftersom de alltid har så otroligt mycket på gång.  I morse var det Martins tur att sova och jag gick upp med Aston som var pigg och glad som en lärka vid sju.

Aston vill alltid gå upp och genast gå ut och titta på vår granne Gunnars bilar. Han har två pick-ups som tydligen är väldigt häftiga i Astons ögon. Han brummar med munnen och pekar mot dörren och jag går snällt ut och tittar länge och väl på dessa bilar medan världen ljusnar och resten av Mae Phim vaknar. Jag är inte lika intresserad av Gunnars bilar.

Väl tillbaka i huset stod Gosan med gråten i ögonen och undrade vart vi varit. Hon visste ju inte att jag och Arre alltid kollar in tuffa rides på morgonen. Inne i huset var det nu fullt ös eftersom Aston ville ha mat NU. Hedvig ville ha sin yoghurt NU och mamman ville ha sitt kaffe NU. Det är i dessa stunder som jag blir splittrad och inte alltid gör klart det jag påbörjat. Som till exempel: Tog av Aston blöjan innan jag hämtat en ny att sätta på. På vägen till soptunnan sätter jag på kaffet och dröjer mig kvar lite för att fixa lite frukost. När jag vänder mig om ser jag att Aston i detta obevakade ögonblick bajsat på golvet. Hedvig ser också detta och tycker att Aston är världens äckligaste person. Jag försöker snabbt att trolla bort bajset och få fram frukosten.  Medan jag matar lillebror med gröt äter Heddan yoghurt och flingor. Tills hela Heddas tallrik ramlar ned på golvet och allt skvätter upp UNDER bordet och på de andra stolarna. Hedvig skriker och är galet ledsen vilket gör att Aston blir livrädd och skriker som en galning han med. Då vaknar Martin och kommer upp.  Klockan är nu åtta på morgonen och jag försöker le lite och säger -God morgon älskling, vill du ha kaffe?

Coca-cola beachen

 -Kommer Morfar idag mamma? Jag längtar så mycket efter honom!

Glad speleman.

Hedda tar tempen på badvattnet i vår pool som visar på 30 grader.

Igår började dagen med att en liten söt Aston väckte oss vid halv sju. En liten söt bebis på morgonen är ju svår att motstå och den upptäckarglädje och livsgnista som barn har är svår att vara sur på. Även tidigt på morgonen. Här i Thailand har vi bestämt oss för att jag ska sluta amma på nätterna. Aston har ju inte varit den optimala sovaren precis utan stökat en hel del på nätterna. Eftersom han aldrig tagit napp, tumme eller annan snutte har det varit svårt att få honom att somna om på nätterna utan att amma. Och alla som känner mig vet att jag inte är den personen som älskar att vara vaken på nätterna. Vem som nu gör det? I onsdags natt började vi i alla fall att ta fighten med att inte amma utan att försöka få A att somna om utan att amma. Första natten skrek han som en galning i en timme och då var det skönt att vara två som peppade varandra om att inte ge upp. Aston var genomsvettig, arg, frustrerad och sur på oss. Men sov sedan från 1 på natten till sju på morgonen. Jaaaaaa, vilken vinst!

I vanlig ordning åt vi frukost på verandan i söderläge som är sval och skön på förmiddagen. Vi har med oss ett paket svenskt kaffe hemifrån och hallelulja vad gott dagens första kopp smakar. Koffein is da shit! Efter frukost plockade vi ihop våra pinaler och begav oss iväg på moppen mot stranden. Ungefär två kilometer härifrån, vid en stor skylt med just Coca-cola på,  svänger man av stora vägen för att köra en bit på en liten liten röd grusväg. Väl framme vid öppnade världens härligaste strand upp sig och vi var först på plats. Lite senare anslöt familjen Holme som också är här med sina två små kottar. Mamman i familjen, Hanna, är kollega till mig.

Efter lunchen som intogs på en av de två små restaurangerna på stranden var det dags att åka hem för att vara inne ett par timmar under den varmaste delen av dagen. Jag och Aston sov uppe i AC-kylt sovrum medan Martin och Hedda jobbade på undervåningen. Film, rita, mamma-pappa-barn, vattna blommor och mellis hann de med under tiden vi andra drönade i sängen.

Vid fyra-tiden när det blivit lite svalare bestämde vi oss för att gå bort till poolen längst bort i området för att ta ett dopp. Erik och Nils följde med och allihopa badade och njöt av svalkan. Till och med Aston tycker att det är skönt med poolen. Hedvig kämpar på för att våga simma svälj med puffar utan att mamma eller pappa håller i. Med badring går det toppen utan att vi håller i men med enbart puffar blir det lite läskigt med balansen. Det kommer att ge sig efter den här semestern med alla bad som vi har framför oss.

Familjen Einerfeldt, som också är här med två små barn och där även den mamman är kollega till mig, anslöt och pizza beställdes från Villa Bali hem till deras hus. Aston ratade sin burkmat helt och klämde is sig en ansenlig mängd pizza istället. Även Hedda åt och njöt.

Vid åtta sov båda barnen och jag cyklade iväg på lånad cykel för att dricka lite drinkar på det lokala haket Buffalo Bill tillsammans med Cissi, Sofia och Hanna. Trevligt!

Idag står pool-fix på schemat. Vår pool fungerar nämligen inte optimalt så vi inväntar tekniker som ska avhjälpa problemet. Just nu kan vi inte använda poolen och det är ju lite som att ha ett kilo lösgodis framför sig utan att få äta det. Det är så varmt här och enda sättet att kunna fungera är att sitta framför AC eller att med jämna mellanrum bada i poolen. Eller havet för den delen. Men med havet kommer sand och det är inte optimalt med en tio-månders som äter allt. Och kliar sig i ögonen med sand på händerna.

Nu sover lill-prinsen och prinsessan sitter bredvid mig och lyssnar på saga samtidigt som hon sippar vatten. Det kommer att bli en till grym dag i paradiset.

Äntligen i Thailand

Nu är vi så äntligen här! På plats i Mae Phim! Som vi har längtat och längtat och längtat. Vi har lämnat snön och kylan och det som följer med vintern bakom oss för att under en månad glida omkring i badkläder. Efter en höst fylld av sjukdomar, sömnlöshet, försäljning av hus, köp av tomt, val av husleverantör, flytt och ännu mera sjukdomar känns det så obeskrivligt skönt. Inga måsten under en månad utan bara existens.

Och vilken existens sen! Vårt hus här i Mae Phim visade sig nämligen vara ett palats. Ett litet nätt semester-hus på 360 m2 för fyra personer. Tre och en halv för att vara mer korrekt. Aston är ju bara bebis än. Vi har sex badrum och nio rum. Så skönt att slippa trängas... Egen pool har vi också och flera verandor. Och ett maids-room med egen ingång och eget badrum. Konstigt nog är det ingen maid där.

Området som vi bor på kallas Blue Mango och ligger ungefär 1km från det lilla fiskesamhället Mae Phim. För att enkelt förflytta oss under vår vistelse här har vi hyrt en moped med sidovagn där jag och barnen sitter medan Martin kör. Mopeden har även ett tak och vi skrattar när vi glider omkring. Känns väldigt avlägset från vår svenne-banan-bil som vi cruisar runt med där hemma. Här i Thailand har barnen en liten hjälm på huvudet och vi ser grovt genom fingrarna vad gäller säkerheten. Idag sa Hedvig när vi tog en premiärtur: -Tänk mamma, att här i Thailand har vi inte ens säkerhetsbälten.

Flygresan hit till Thailand gick över förväntan. Barnen sov lite, lekte lite, gick runt lite. Men skrek inte. TACK högre makter för det!

Imorgon ska vi ta vår farkost och förflytta oss till en närliggande strand som kallas för Coca-Cola stranden. Självklart tar vi med oss Astons vagn på flaket så att han kan sova middag i skuggan.

Nu ska jag och Martin softa lite innan det är dags för bingen. Aston vaknar väl snart, eller Hedvig.