tisdag 22 februari 2011

Näst sista dagen i paradiset

Imorgon åker vi hem. En hel månad är till ända. Och vi känner oss redo att komma tillbaka till vårt liv i Sverige. Vi längtar hem! Helt plötsligt vände vår inställning till hemresa och vi känner att det räcker med Thailand just nu. Undrar om det har att göra med att vi är så inställda på vårt datum att man helt plötsligt känner att det räcker. Att det är en försvarsinställning. Vem vet, men så är det i alla fall. Heddan längtar efter dagis, kompisarna, mjölk och Lova. Och sina leksaker. Jag längtar efter kyla, vår säng, latte med god mjölk och godis.

Idag har vi varit på stranden och njutit salta bad och sol. Medan Aston sov kom Maria och Lucky hit med morotskaka och iste. Så sjukt gott och mysigt att hänga med dem. De är så otroligt okomplicerade och härliga och det kommer att bli trist att lämna dom. Men i maj kommer de till Sverige och då får vi styra upp en träff tillsammans med Ingi och Lina.  Det är varmt idag men inte så hög luftfuktighet. Skönt! Vi badade i poolen allihopa och njöt av eftermiddagen. Heddan och Lucky leker så fint! Och dagens höjdpunkt måste ju vara att Hedvig äntligen lärt sig att hoppa från kanten i poolen. På det djupa!







Vi åkte och handlade lite grejjer på Röda taken och efter det blev det middag på Tequila. Där mötte vi upp Maria och Lucky igen.  Medan maten lagades lekte Hedda och Lucky på stranden. Och Aston. Han är inte lugn just nu. Snacka om myror i blöjan.



Nu packar vi våra väskor här och förbereder morgondagens resa så att vi kan utnyttja dagen ordentligt imorgon.

söndag 20 februari 2011

Lite krasslig

Idag blir det ett kort inlägg ty jag känner mig krasslig denna dag. Vi startade dagen med ett morgondopp och sedan valde vi att vara hemma idag och strunta i stranden. Hedvig var nöjd och vi andra tyckte också att det var skönt. Värmen är stark nu och faktiskt börjar vi känna att det ska bli skönt att komma tillbaka hem. Tänk att inte svettas hela tiden och att kunna sova utan att vara för varm. Och att få sova i vår underbart sköna säng som jag ALLTID saknar när vi är bortresta. Hedvig saknar sina kompisar och sina leksaker och mjölken. Hon fällde en liten tår över allt hon saknar nu på kvällen. Men snart är det dags och nu ska vi verkligen njuta av de sista dagarna.

lördag 19 februari 2011

Idag har Heddan lärt sig svära



Jävla stol! sa Heddan i morse när hon snubblade på en stol ute på terrassen. Jävla Aston sa hon lite senare och tillsist: Det svider så jävla mycket på benet. Jag måste erkänna att hon svär väldigt bra och på helt rätt ställen. Imponerande!

Idag var Lucky och Maria med oss på Cola-stranden och det var mysigt. Efter god lunch och massa salta bad vände vi moppen hemåt för siesta. Aston som bara sov tio minuter på förmiddagen somnade på moppen på väg hem och sov gott vidare i sin säng när vi kom hem. Vi andra kikade på Bambi och läste sagor medan vi väntade på att Aston skulle vakna. Efter Skype med farmor och Christer var det dags för bad i poolen. Det var varmt idag, 33 grader, så det var nödvändigt att svalka av sig ordentligt.



På kvällen åkte vi till en ny restaurang som ligger lite efter infarten till Cola-stranden. Mysigt, lugnt och god mat. Hedvig och Lucky lekte som vanligt super och de har så mysigt ihop. Det är precis ett år som skiljer dem åt och Hedvig är så god mot Lucky och Lucky är så tålmodig med Hedvig. Sötnosar.



Aston tog sitt första steg idag men han är precis som sin syster försiktig och sätter sig hellre ner och kryper än riskerar att ramla. Det är så nära att han börjar gå och han är så frustrerad över att han inte kan. Eller kan kan han ju, men att han inte riktigt vågar ännu. Han är redo så vilken minut som helst börjar han.




Efter middagen som var grymt stark av chili åkte vi till ett café som säljer pannkakor för att köpa med oss hem. Allihopa åkte sedan hem till oss för att smaska i oss och leka en sista stund innan läggdags.

Jag skypade en stund med fina mamsen och pappsen och fick en rapport hemifrån. Vi är INTE sugna på den vinter som härjar hemma. I alla fall inte de overaller som krävs för att hålla kylan från våra små kottar. Det blir ju Martin som får köra klädracet när vi kommer hem eftersom han ska vara hemma och jag börja jobba. Den första mars är det dags att åter kliva i skinnskorna efter ett års flummande i jympadojjor.

fredag 18 februari 2011

Skillnaden mellan r och l


Ikväll var vi på restaurang Bali där de hade ett liveband som spelade medan vi satt och åt. Eller satt och satt, några minuter satt vi nog ner samtidigt hela familjen. Sedan kom Aston på att han kan skrika ofantligt högt för att få sin vilja igenom. När sedan kraven från Astons sida helt gick över styr, till slut ville han sitta med händerna i mitt vattenglas och mixtra, var det dags att släppa ner honom på golvet. Att släppa ner honom på golvet är inte lugnt. Man får passa.


Hedda njöt av sin clubsandwich och livemusiken. Att vara på resa med henne är en fröjd, så enkelt och roligt att ha henne med. Hon ser så härliga saker och är så självklart intresserad av livet. I sällskap med henne får man verkligen en läxa i att leva i nuet. Mindfullnes. Underbart!


Till sist satt jag ensam vid bordet. Martin hade då redan suttit ensam vid bordet en stund, men nu var det min tur att äta upp maten. Då sjöng den super-duktiga thailändskan en cover på en engelsk låt och jag höll på att fnissa på mig när hon sjöng om clazy for riving without you. Det är lågt av mig, men det är så kul! Martin fnissade så att han hoppade borta med barnen när vi i smyg kikade på varandra. Häromdagen när Martin och Heddan var ute för att kolla in eldflugor var guiden en förebild vad gäller ihopblandning av r och l. Martin hade så svårt att hänga med ibland, men chlistmasrights förstod han till slut var det var. Jag är yttest ödmjuk inför detta faktum eftersom jag inte kan säga mer än en fras på thailändska och SÄKERT säger denna fras ytterst komiskt.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa i min stenhårda säng. Over and out.


torsdag 17 februari 2011

Illamående och Aston 11 månader

Inatt var det min tur att må illa. Aston har varit risig i kistan i tre dagar nu och inatt var det min tur. Jag har mått illa men inget mer så det får man nog klassa som lindrigt. Kottarna vaknade som vanligt vid sju och vi försökte tvinga Heddan att ligga och gosa lite i vår säng innan dagen rivstartade. Hon vägrade och stod med armarna i kors på bröstet tills vi masade oss upp. Hon är så sugen på att gå in och säga godmorgon till Aston att hon har svårt att koppla av innan dess. Hon längtar så efter honom på morgonen.



Lite kaos var det på morgonen i vanlig ordning med alla som vill komma igång med dagen på sitt eget lilla sätt. Elefanten som vi köpte i Rayong låter som ett helt kompani och den är det förstås en kamp om. Båda vill ha den och båda vill ta den i säkert förvar. Aston blir galen av ilska när syrran håller den utom räckhåll. Han sliter i hennes kläder och Hedvig blir ledsen för att han gör illa henne men gör inte hårt tillbaka. Jag känner igen mig så mycket i det hela. Jag hade så svårt för att göra hårt tillbaka på min lilla söta bror på den tiden det begav sig.

Idag fick Hedvig bestämma vad vi skulle göra och föga förvånande ville hon vara hemma. Vi badade i poolen på  förmiddagen och till lunch åt vi thaimat på en liten sylta bakom Buffalo Bill. Gott och billigt! Precis innan maten hade vi köpt varsin leksak till barnen av den stora leksaksbussen som åker streetan fram och tillbaka här i Mae Phim. Den är full av leksaker på utsidan, badleksaker som är fastknutna från taket ner till hjulen. Hedvig fick en vindflöjel och Aston en liten boll som visade sig vara en pipleksak. Trevligt för restaurangens andra gäster.

Efter lunchen när vi skulle hoppa upp på moppen och åka hem hittade inte Martin nyckeln till moppen. Vi letade i skötväskan, på vägen, inne i restaurangen, på andra sidan vägen där leksaksbussen stått och inne i restaurangen igen. De gulliga ägarna till restaurangen blev involverade och letade och tillslut ringde de till stället där vi hyrt moppen. Storchefen kom dit i bil och gjorde mycket oj och hu eftersom ingen extranyckel fanns. Martin och Hedvig hade fått punka IGEN på vår moppe imorse så nu hade vi bara en reserv medan vi fick den gamla lagad. Det bestämdes att storchefen skulle hämta vår gamla moppe som nu var lagad för att sedan fixa en låssmed som skulle komma och hämta moppen vi tappat nyckeln till. Pinsamt!! Vi fick den gamla moppen levererad och upp hoppade hela familjen för att åka hem. Väl hemma upptäckte Martin att han hade något som skavde på magen. Det var moppenyckel som han hade knutit fast i sina shorts på insidan i magsnörningen som skavde. Mjäll! Well, det är bara Marre som gör en sådan grej. Eller?! Jag hade nog kunnat göra detsamma, men pinsamt blev det att avblåsa hela grejjen med alla inblandade.



Efter en eftermiddag full av bad åkte vi ner till stan för att äta middag på den italienska restaurangen. Pizza och pasta för hela slanten och familjen. Gott var det! Efter middagen gick vi ner på stranden för att rasta barnen. Hedvig sprang fram och tillbaka tills hon var genomsvettig och Aston kröp efter på händer och fötter. Han hittar så mycket äckliga saker att stoppa i munnen så det gäller att vakta honom som en hök. Hedvig hjälper till och äcklas över vad han stoppar in i munnen, frivilligt.





Idag fyller vår lilla prins elva månader. Om en månad är han ett år. Jädrans vad fort tiden går. Han är ju nyfödd och jag är nybliven tvåbarnsmamma. Eller? Helt plötsligt går Aston med lite stöd i ena handen, leker som ett proffs med syran, sover som en kung på natten och äter den mesta maten med glupande aptit. Han har mycket hår på huvudet, flirtar med främlingar och pratar på med många ord som vi förstår. Han är ett riktigt solsken och är så gosig att hela familjen vill äta upp honom. Och så jobbig att alla i familjen vill kasta honom i sopporna mellan varven. Han är en fullfjädrad bebis på väg att bli en liten kille. Han har nu i Thailand fått fyra nya tänder och hans drag blir mindre och mindre bebisaktiga. Lilla spjuvern vad du förgyller våra liv! Vi älskar dig sönder och samman, allihopa!  


Nu ska jag och Martin fundera på golv till huset. Vi är inne på att ha vitpigmentrad ek på undervåningen och oljad ek på övervåningen. Vit trappa vill vi ha och vita väggar. Så mycket vitt det bara går vill vi ha. Ljust och fint. Det ska bli så kul att komma hem och ta tag i allt med huset som nu är nära att sättas. Efter det att vi får bygglov ska vi så snart det går göra slutbeställning på huset så att stommen förhoppningsvis kan resas innan semestrarna. Håll alla tummar i världen för att bygglovet nu går igenom i mars.

onsdag 16 februari 2011

Äntligen sol igen


Imorse vaknade vi till en blå himmel med en sol som var på väg upp för att åter värma vårt vackra Mae Phim. Martin och jag pratade igår om att det var bra för oss att det regnade igår eftersom vi fick en liten näsknäpp om att inte ta vårt paradis för givet. Vi bestämde oss för att nu riktigt ta vara på varenda sekund av den vecka som återstår här. Vi började morgonen med att sticka bort till bageriet för att köpa lite bröd. Färska croassanger och lite mer prinsyoghurt (Hedvigs ord på naturell yoghurt).  Hedda iförd sin marängklänning och mamma brassade tillbaka på moppen, åter till grabbarna som lagat frulle hemma i huset.

Efter frukost stack vi till Cola-stranden och det var så härligt att vara tillbaka där efter ett par dagars frånvaro. Hedvig vill inte åka till stranden, hon vill absolut inte ha sand på fötterna. Helst vill hon bara vara vid poolen där det är stenplattor. Idag fick hon ge vika och vi hade en toppen-dag! Det var höga vågor idag och solen strålade och vi badade flera gånger och njöt så av att vara tillbaka i saltet.

På eftermiddagen när Aston sov var jag och Hedda i poolen i området och badade. Där var det lite andra barn och det är alltid kul att leka lite med andra. Idag var det två systrar som hette Sofia och Anna som det lektes med. Hedvig är så totalt oblyg just nu och pratar och pratar med alla. Gamla som unga. Hoppas att det håller i sig.



När Aston vaknat badade hela familjen i vår egen pool och efter det hade vi drink på terassen. Pumpakärnor, öl och äppeljuice bjöds det på och det var så skönt att sitta i solen och njuta. Det har varit en annan värme idag, inte alls så fuktigt som det varit hittills och det är första dagen som vi inte varit svettiga hela dagen. Middag åt vi hemma på terrassen i solnedgång och efter det stack vi ner på stan för att äta pannkakor. Roti kallas det för här. Det blev en annorlunda upplevelse. Aston var super-trött och ville bara krypa runt på golvet och hittade en hög med prydnadsstenar som han med imponerande kraft kastade iväg. Tusen gånger. Avspänt.




Nu sover kottarna och vi ska kolla film och njuta lugnet i stugan.  

tisdag 15 februari 2011

Rayong och regn

Idag hängde molnen tunga över Mae Phim när vi vaknade. Lagom till vi skulle äta vår frukost började det att mullra i fjärran och strax började det att regna och blixtra och åskan var nära. Ett tropiskt åskväder lagom till frukost. Vi åt upp men sen var det dags att flytta in eftersom vi alla för första gången på en månad frös litegrann. Hedvig ville prova att bada i poolen i ösregnet och det var en höjdare. Häftigt!




Eftersom inte regnet avtog det minsta bestämde vi oss för att åka till Rayong och kolla in läget där. Det är en stor stad 5 mil härifrån och där finns ett stort shoppingcenter Laem Tong. Där såldes allt och där fanns McDonalds. Great! Hedvig goffade i sig ett Happy meal och fick en barbie-sjöjungfru. Lycka! Aston moffade pommes och hamburgare som en riktig amerikan.





Martin hittade Converse för 200 kr och jag hittade fina ballerinas. Hedvig kammade hem en marängbakelseklänning i rosa och Thailändarna höll på att svimma när de såg henne i den. Hennes taktik idag var att gömma sig under min kjol för att inte thaisen skulle nypa henne. Och springa fort fram och tillbaka. Aston är inte optimal att shoppa tillsammans med. Han vill bara krypa runt på golvet och riva ner saker. Sen skrattar han. Lyfter vi honom blir han en geléklump och kastar sig bakåt. Han fick hållas och var hur nöjd som helst. Och smutsig.






Vår chaufför väntade på oss och vid två var vi redo att åka hemåt igen. En fet Toyota Fortuner var dagens fordon och på vägen hem pumpade vi thailändsk smörpopp som chaffisen införskaffat i köpcentret. Aston slocknade i sin bilstol och vi andra kikade nyfiket ut genom fönstret. Det regnade fortfarande.

Idag har Aston lärt sig att stå själv utan stöd långa stunder men han vill gärna hålla oss i handen när han ska gå. Det är nära nu.




Middag hämtade vi på Mon och vid kvart i åtta slocknade mr A innan Martin lagt ner honom i sängen och strax efter var det dags för Heddan. Hennes roligaste uttryck idag var: Morfar är en riktig paddlare  (kanske baddare) på amerikanska plättar!

God afton, nu väntar lite rödvin och sen är det tidigt i säng. Jag är så trött idag efter alla intryck i storstan.

måndag 14 februari 2011

Fnurra på tråden och kärleksdagen

Jädrar i havet vad gott det är med färsk frukt och yoghurt till frukost. Mango är hela familjens favorit tätt följd av ananas och banan. Eftersom vi är familjen Svenne-Banan hade vi med oss ett paket svenskt kaffe som vi vårdat som en öm skatt. Zoegas Skånerost är ju Martins favoritkaffe som även är mitt nu efter 12 år tillsammans. Imorgon är det sista morgonen med gott kaffe eftersom det sedan är slut på det svarta guldet. Då blir det till att dricka ful-kaffe resten av vistelsen.

Aston har en liten magåkomma som jag inte går närmre in på. Vi valde att vara hemma idag och chilla runt poolen. Så underbart skönt med egen pool, det trodde jag inte innan vi kom till huset. Men att kunna ligga och läsa medan Heddan badar och leker i poolen är fantastiskt. Aston och Hedvig har lekt jätte-mycket idag. De jagar varandra och båda kiknar av skratt. Aston har börjat göra ett tillgjort skratt och ler med hela ansiktet mot oss i familjen och andra. Jag tror att det är ett sätt att söka kontakt med nya och ett sätt att visa att han är med i familjen och vet hur man samspelar. Så sjukt gulligt! Han är i sitt esse här nere och har blommat ut till en liten lotusblomma.





Vi var och tankade på förmiddagen och på vägen hem postade vi lite vykort som vi äntligen fått tummen ur och skrivit. Hedvig dikterade vad vi skulle skriva och skulle sedan skriva under med sitt namn. Det går lite sådär, men hon ska snart få privatlektioner av moster Kattie så det är lugnt.

Idag är det ju kärleksdagen och därför har vi pussats och kramats lite extra mycket. Aston börjar lära sig att pussas med precision. Mest är det jag och Hedda som får pussar men även den andra mamman (A kallat både mig och Martin för mamma) får sig en blöt puss mellan varven. Hedvig fick en godis i affären idag och det var ett rött hårt hjärta. En karamell som hon på moppen stoppade i munnen och svalde. Hjälp! Den fastnade i halsen och Martin var snabb och tog upp henne och slog henne i ryggen och hon grät och skrek så den släppte. Usch, hela familjen var spak och Hedvig kramade mig hela vägen hem och tårarna rann.



På kvällen var det Martins tur att göra en utflykt med Heddan. De skulle åka och kika på eldflugor på en flod några mil härifrån. Aston och jag tog en promenad med vagnen för att svalka oss lite i den sköna kvällsbrisen. Men det är hett idag och det var som en het filt ute. Molnen var mörka så det kanske blir regn och åska. Vi gick och kikade på lite buskar och lampor men sen ville A promenera själv. Med mig i ena handen och vagnen i andra gick han vägen fram endast iförd Heddas gamla vita lära-gå-sandaler.  Bästa kostymen! Han är så gosig och härlig vår fina son. Liten och go och tjock och glad och hungrig på livet. Låt inte livet rusa på och snälla, låt inte våra barn bli stora så fort.

Nu har Martin och Hedda kommit hem och vi ska mysa lite och diskutera tillval till huset.


Den underbara elefanten fick vi nöjet att träffa en gång till igår. Den är sååååå fin!

söndag 13 februari 2011

Pedikyr och nagellack



Idag stack jag och Hedvig ner på stan för att piffa till oss en smula. Hon fick sina naglar målade och jag fick pedikyr. Hon valde en rosa färg på naglarna och kallade själv färgen för balletrosa. Vi hade så mysigt tillsammans och jag slås varje dag över att min lilla bebis som jag nyss fött helt plötsligt är en stor tjej. Som vanligt ville massa thailändare känna och klämma på Heddan och de ropar falang noi när hon kommer. Hon är inte alls road längre men att ta kort på henne går hon nu med på.



På eftermiddagen åkte vi ner till stranden tillsammans med Maria och Lucky för att bada i havet och njuta av svalkan från vinden. Efter bad i höga vågor som alla barnen älskar åkte vi till Pizzeria Bali för att äta middag. Heddan och Lucky leker så bra och Aston vill hänga med så gott han kan. Lite senare på kvällen var det live-musik och alla barnen dansade.

På kvällen när vi kom hem från restaurangen sprang jag in och tvättade mina fötter för att jag var så sandig. Hedvig kom in efter mig och tvättade sina och när jag och Martin var i köket ropade hon på Martin och frågade om hon fick tvätta hans fötter. Jaaa, det går bra ropar Martin. Då säger vår lilla Gosa: -Pappa, får jag tvätta din stjärt också? Martin sa att nej det får du inte, det vill jag göra själv och jag höll på att fnittra ihjäl i köket.

Hedvig är så fruktansvärt rolig och vi får så många goda skratt tillsammans med henne.

lördag 12 februari 2011

Röda taken

Imorse var det sovmorgon. Jag och Martin vaknade vid sju och huset var tyst och lugnt och inte ett enda barn var vaket. Heddan vaknade framåt åtta och till hennes förtjusning hade Martin igår upptäckt att vi hade tillgång till Bollibompa på vår box här i huset. Jag stack till affären och kompletterade med yoghurt och lite färskt bröd. Just nu är det mangosäsong här och vi passar på att vräka i oss denna frukt så mycket vi bara orkar.



Efter frukost och Astons sovstund stack vi iväg till cola-stranden för bad i havet och lunch. Idag är det hett ute och det var riktigt befriande att bada i det lite svalare havet. Aston kryper själv ut i vågorna och älskar att bada. Hedda är tuff som bara den och hoppar och parerar vågorna. När Aston senare sov middag kom Maria och Lucky förbi och frågade om Hedvig ville följa med hem till dem och äta pannkakor. Det ville hon mer än gärna!





När vi hämtade upp Hedda med moppen för att åka iväg på en shoppingrunda berättade Maria att vår söta dotter ätit åtta (8!!!!!) pannkakor. That´s my girl!!



Idag skulle vi åka till en affär som ligger en bit från Mae Phim. Hela familjen hoppade upp på moppen och vi styrde mot röda taken som affären kallas. Vi tog en ny väg som går in i landet istället för längs vattnet och det var kul att se hur annorlunda naturen var där. Grönt och frodigt och lite fina fåglar såg vi. Inga ormar, även om jag inte skulle vilja gå omkring och promenera just där.

På vägen hem från affären stannade vi till i ett fruktstånd och köpte massor av frukt. 6 mango, 2 ananasser, 10 bananer, 4 äpplen och 1 okänd frukt som smakade lite som kiwi men var vit i köttet. Hela kalaset gick på 80 kr. Nu ska vi frossa i frukt!

fredag 11 februari 2011

Brunbränd eller?

Imorse fick jag sovmorgon i en timme efter det att Martin gick upp med barnen. Det är så lyxigt att få sträcka ut sig i sängen och sova vidare en stund. När jag kom upp hade Martin fixat frulle och barnen var söta och glada. Vilken start på dagen!

Efter frukost som vi åt på verandan kände vi på lukten att trädgårdsmästaren hade gödslat dagen till ära så vi bestämde oss för att sticka iväg till en strand lite längre bort mot Ban Phe. Stranden vi styrde kosan mot hette Kims beach och vägen dit var spännande. Det är så kul att åka moppe genom byarna här eftersom det är riktiga Thailand. Det är så här det ser ut och det är så lite som är anpassat efter turister. En liten skylt stod vi vägen och vi svängde av på en liten stenig grusväg. Efter några hundra meter bredde en bred vit strand ut sig och en liten restaurang låg på vägen ner till vattnet. Där höll ägaren på att ordna med solsängarna och vi fick tre stycken som satt ihop. Mysigt!



Aston som vi hade tänkt skulle ta sin förmiddagslur på moppen var vaken som tuppen och fick istället sova i sin vagn på stranden. Hedvig och Martin badade i havet och efter det blev Hedvig uppraggad av en tant som ville göra flätor med pärlor i hennes hår. Vi bestämde att göra det en annan dag och efter lunchen som var sådär hoppade vi upp på moppen för att sticka hemåt. Hedvig vaknade på fel sida idag och var riktigt sur så hon somnade på moppen i Astons vagn på väg hem. Skönt för henne att vila upp sig.




Under Astons vila i huset satt jag och Martin och Hedvig och käkade mellis och då sa Martin att han tyckte att jag fått fin färg här nere. Då sa Hedvig att hon inte tyckte att jag hade ful färg eftersom hon tycker att rosa är den finaste färgen. Well! Vad säger man? Jag och Martin fick oss ett gott skratt och det är ju sanning. Bruna är vi inte efter nästan tre veckor, det blir ju inte många timmars bronsande per dag utan mest lek och full fart hela dagarna. Aston är inte i solen alls utan det blir mycket lek i skuggan och Hedvig är inte inne i åldern då man gillar att sola.



På eftermiddagen kom vår granne Maria hit. Hon bor här åtta månader om året och är vän med våra fina vänner Ingi och Lina. Hennes son Lucky och Hedvig lekte som bara den och det är återigen fantastiskt att se hur snabbt Hedvig hittar nya vänner. Barnen lekte i poolen och vi andra pratade och myste och jagade lillebror som mer än gärna vill vara med de större barnen. Han försöker hänga med så gott det går och kryper efter så fort att han snubblar mellan varven. Sötnos!



Maria rekommenderade vilken mat vi skulle beställa från Sunshine och jag beställde Hawaiin chicken sallad och pineapple fried rice. Såååååå sjukt gott!!! Barnen fick tunna pannkakor till efterrätt och både Heddan och Aston var lyckliga.



Nu sover barnen och vi ska chilla lite med film och färsk ananas.