Äntligen i Thailand

Nu är vi så äntligen här! På plats i Mae Phim! Som vi har längtat och längtat och längtat. Vi har lämnat snön och kylan och det som följer med vintern bakom oss för att under en månad glida omkring i badkläder. Efter en höst fylld av sjukdomar, sömnlöshet, försäljning av hus, köp av tomt, val av husleverantör, flytt och ännu mera sjukdomar känns det så obeskrivligt skönt. Inga måsten under en månad utan bara existens.

Och vilken existens sen! Vårt hus här i Mae Phim visade sig nämligen vara ett palats. Ett litet nätt semester-hus på 360 m2 för fyra personer. Tre och en halv för att vara mer korrekt. Aston är ju bara bebis än. Vi har sex badrum och nio rum. Så skönt att slippa trängas... Egen pool har vi också och flera verandor. Och ett maids-room med egen ingång och eget badrum. Konstigt nog är det ingen maid där.

Området som vi bor på kallas Blue Mango och ligger ungefär 1km från det lilla fiskesamhället Mae Phim. För att enkelt förflytta oss under vår vistelse här har vi hyrt en moped med sidovagn där jag och barnen sitter medan Martin kör. Mopeden har även ett tak och vi skrattar när vi glider omkring. Känns väldigt avlägset från vår svenne-banan-bil som vi cruisar runt med där hemma. Här i Thailand har barnen en liten hjälm på huvudet och vi ser grovt genom fingrarna vad gäller säkerheten. Idag sa Hedvig när vi tog en premiärtur: -Tänk mamma, att här i Thailand har vi inte ens säkerhetsbälten.

Flygresan hit till Thailand gick över förväntan. Barnen sov lite, lekte lite, gick runt lite. Men skrek inte. TACK högre makter för det!

Imorgon ska vi ta vår farkost och förflytta oss till en närliggande strand som kallas för Coca-Cola stranden. Självklart tar vi med oss Astons vagn på flaket så att han kan sova middag i skuggan.

Nu ska jag och Martin softa lite innan det är dags för bingen. Aston vaknar väl snart, eller Hedvig.