Världens finaste Aston har nu fyllt 1 år. Traktorboken som kan låta är en succé.
Astons födelsedag firades med kalas för släkten och hedersgäst var sötaste kusin Nova, 1 månad gammal
Nu är vi hemma igen. Det var ju länge sedan, men här på bloggen har det varit sista dagen i paradiset en lång period. Hemresan tog vi via Istanbul av lite olika skäl som jag väljer att inte gå in på här. Väl hemma i Sverige var det fortfarande vinter och vi blev smått förvånade. Vi hade nog fantiserat om att våren skulle ha kommit längre men med tanke på vår livserfarenhet är det ju lite konstigt att vi blev förvånade. Det var ju trots allt fortfarande februari när vi kom hem. Barnen var överlyckliga över att komma hem till alla sina saker och tidsomställningen gick väldigt bra. Ett par nätter vaknade barnen tidigare än vanligt men sedan var vi inne i svensk tid igen. Aston fick flytta ut från vårt rum och in i det lilla rummet bakom köket. Där sover han som en stock.
Jag har börjat jobba igen och det är kul. Framför allt är det semester jämfört med att vara hemma med en tjej på 3 1/2 och en kille på 1. Martin gör ett suveränt jobb på hemmafronten och tycker att det är superkul. Jag längtar såklart väldigt mycket efter barnen på dagarna men försöker att komma hem till middagen. För att kunna göra det stiger jag upp sex varje morgon och är på jobbet senast halv åtta.
En riktigt kul grej är att vi har fått bygglov. Med reservation från miljö och hälsa som inväntar godkännande från ett par av våra grannar på avloppslösningen. Vi håller på med slutbeställningen av huset och just nu är den nere för granskning hos Trivselhus i Korsberga. I början av veckan väntar vi på att vår säljare på Trivselhus ska höra av sig till oss för att boka en tid för att signa den slutliga beställningen.
Just nu är båda våra barn magsjuka och livet kunde ju vara festligare. Men som jag brukar säga: Vad gör det om hundra år?
Nu blir det soffan en stund innan det är dags att sova, kan bli en jobbig natt som väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar